Jag älskar att min lilla älskling:
• skrattar åt mina skämt. Ganska ofta iallafall.
• vinkar som en kunglighet.
• vänder sitt ansikte mot mitt och lägger sin lilla lilla fina arm om min hals när hon ska sova.
• gillar att pussas och kramas. Mitt hjärta smälter av dessa små gapiga och ganska blöta bebispussar!
• ålade sig fram och pussade mig på vaden en gång när jag stog och diskade.
Jag älskar inte att min lilla älskling:
• vill testa om mina ögon går att ta loss.
• ger mig riktiga “bitchslaps” ibland. Det är ju skillnad på klappa och klappa, men det enda klappa hon kan än så länge är ju klappa händerna. Hon lär sig nog att “klappa fiiint” snart.
• måste, måste, måste äta gröt eller välling (enligt bvc) för ibland vill hon faktiskt inte alls det. Inte. Alls.
• stoppar in fingrarna i min näsa, ett litet bebisfinger i var näsborre, så långt in det går. Snabb som attan är hon! (Men hon gillar inte så värst när jag försöker peta i hennes näsa heller, hon kanske försöker visa nåt?)
• skäller på mig när jag är för långsam, eller flänger runt för mycket här hemma. Riktiga avhyvlingar kan man få.
